Wilken Wilkenson (1879-1955) 
 

En presentation av Föreningen

Gamla Falukamraters grundare.

Av E. Börje Bergsman och  

Lennart Franzen till föreningens  

90-årsjubileum 29 maj 2010

Gymnasisten

Den 4 juni 1898 hölls muntlig mogenhetsprövning vid Falu läroverk. Studentklassen omfattade åtta realare och åtta latinare. En av realarna var Hanses Vilken Andersson, bondson från Rättvik. Hans studiehåg var så stark att han avstod från sitt arv om han fick studierna bekostade från hemmet.

      Bland studentkamraterna fanns en Gottfrid Eriksson från Gråsala i Svärdsjö. Både han och Vilken kom senare att byta familjenamn. De nya namnen blev Vilkenson (längre fram stavat med W) och Tiller. Det som förenade dessa två var att de tillhörde en liten krets av troende gymnasister. Vilken kom in i kretsen först under sista terminen. Enligt en hävdatecknare var han förut med i ett gäng som ”spelade kort, brukade svordomar och festade litet smått”. Efter jullovet kom han tillbaka som fullständigt förvandlad. Detta berodde på att han i samband med sin fars sjukdom och död genomgått en religiös kris. 
 

Missionskallelsen

Nu hände det sig att en karismatisk predikant och missionsvän besökte Falun året därpå (1899). Denne var utsänd för att värva missionärer till Kina. Genom kontakt med en lärare vid läroverket fick han adresserna till Vilken och Gottfrid. Dessa uppsöktes och lät sig påverkas. Som förberedelse för arbetet i Kina måste de genomgå en utbildning. Efter en resa via London kom de till en bibelskola i Chicago, Moody Bible Institute. Deras gemensamma tid vid skolan blev dock kort. Om detta skriver Gottfrid i sina minnen: ” … Dessutom blev jag snart ensam på mitt rum då min kamrat avvek från tron och kallelsen, blev farmardräng en tid i Wisconsin för att omsider, vingklippt, återvända till hemlandet, där han dock med tiden blev en bemärkt man i staten …”.

      Enligt vad Vilken själv berättat berodde ”avfallet” på att en av lärarna gjort otillbörliga närmanden vilket gjorde att viljan att bli missionär försvann. Vilken återvände till Sverige där han i Göteborg skall ha importerat och sålt japanska cyklar. Så snart han kunde återbetalade han pengar till den frikyrkoförsamling som bekostat hans missionsresa. 
 

Uppfinnaren

Under mitten av1910-talet gjorde Vilken Vilkenson sitt livs stora scoop. Han utvecklade sin MULTI-DIVI, ett komplement och en konkurrent till den mekaniska räknemaskinen. Den tillverkades i Rättvik och fick avsättning både i Sverige, i Europa och i Amerika. Den blev en av familjens födkrokar till 1960-talet då den slogs ut av miniräknaren. MULTI-DIVI är en till en bok samlade ytterst väl genomtänkta multiplikations- och divisionstabeller. Den användes framför allt i butiker och i banker. Det kan tillfogas att GFK:s vice ordförande, Sassa Larsson, berättat att han under sin skoltid använde MULTI-DIVIn i samband med att han vid årsskiftet 1956/1957 extraknäckte på Kopparbergs Läns Sparbank. Räntorna skulle vara klara för att kunna införas i spararnas bankböcker när banken öppnade den 2 januari.

      Vid bedömningen av MULTI-DIVI bör man tänka på att varje siffra sattes för hand med blytyper. Enligt yngste sonen, Mats Wilkenson, uppgår antalet tecken till långt över två miljoner. Allt sattes för hand av upphovsmannen själv – ett mastodontarbete. Det anmärkningsvärda var inte bara sättningen som sådan utan att alla siffror också skall ha blivit riktiga. Mästaren bakom verket lovade 1 000 kronor till den som kunde påvisa räknefel i boken. 
 

Idégivare till Föreningen Gamla Falukamrater (GFK)

Som en följd av Vilken Vilkensons initiativ blev året 1920 ett händelserikt första år i vår förenings historia.

      Den 31 januari 1920 hölls ett kamratmöte på hotell Kronprinsen i Stockholm. De kallade var skolkamrater som på 1890-talet studerat vid Falu läroverk. Vid mötet uttalades en önskan att man borde sammanträffa mera regelbundet för att få tillfälle att återuppleva gamla minnen. En interimsstyrelse utsågs med uppgift att göra upp förslag till stadgar.

      Den 20 maj 1920 hölls ett konstituerande sammanträde på Stallmästargården. Då beslöts att föreningen skulle heta Föreningen Gamla Falukamrater. Dessutom antogs stadgar för föreningen.

      Den 16 november 1920 avlät den nybildade föreningens sekreterare Vilken Vilkenson ett upprop med ”manande rader”. Dessa börjar: ”I gode Dalamän … Den världsomfattande sammanslutningen mellan f.d. studerande vid Falu läroverk väntar att Du skall ifylla bilagda anmälningsblankett …”.

      Den 4 december hölls ett höstmöte på Restaurant Rosenbad i Stockholm.

      Om detta och mycket annat förtäljer styrelsens berättelse för föreningens första verksamhetsår 1920. Vid detta års slut räknade föreningen 120 medlemmar, varav den äldste var 75 och den yngste 22 år gammal. 
 

Visionär om en svensk bilindustri

Åren 1922-1924 reste Wilken Wilkenson varje vinter till USA i affärer. Där kom han att fundera över att det var alldeles på tok att vi svenskar importerade sådana mängder bilar samtidigt som våra egna verkstäder gick för halv maskin. Hösten 1923 tog tankarna form genom en artikel som han sände till Stockholms Dagblad. Han bad att artikeln skulle införas oförändrad. Den var nämligen skriven med heta pulsar och för att lätta på sinnet. Han fruktade därför att något av stilens omedelbarhet, värme och kraft kunde gå förlorad vid eventuella ändringar. Artikeln publicerades i oförändrad form den 28 november 1923.

      I amerikansk press påstods att artikeln tilldragit sig stor uppmärksamhet och att den skulle ha diskuterats på ett möte på Teknologföreningen i Stockholm.

      Tidningsartikeln är återgiven i GFK:s Årsskrift 1975 s. 26-29. Den har där rubriken: ”Ett framtidsperspektiv – Sverige en stormakt på biltillverkningens område. En optimistisk appell av en amerikansk-svensk uppfinnare.”

      Trots efterforskningar har något protokoll från det av Wilkenson omnämnda mötet på Teknologföreningen inte påträffats.

      Sedan den första VOLVO-bilen, ”Jacob”, lämnade bandet våren 1927 fick Wilkenson göra en åktur i denna. Enligt en uppgift från äldste sonen, tekn. dr Erik Wilkenson, lär mottagandet vid mötet med Volvo-chefen Assar Gabrielson ha varit kyligt. Det kan ha berott på att Wilkensons artikel var okänd och att Wilkenson sågs som en lycksökare.

      I den etablerade historieskrivningen om VOLVO:s förhistoria omnämns inte Wilkensons artikel. I stället uppges KF-chefen Albin Johansson (1886-1968) som idégivaren. Han skulle ha inskridit när de två pionjärerna Assar Gabrielson och Gustaf Larsson i december 1925 tagit fram en icke realiserbar kalkyl för en komplett bilfabrik. Albin Johansson hävdade att man skulle beställa detaljerna från olika företag och ha en hopsättningsfabrik för själva färdigställandet. Och så blev det ju.

      Detta var precis i linje med Wilken Wilkensons tankegångar i artikeln från hösten 1923. Med nuvarande kunskap borde ingen kunna hävda annat än att Wilken Wilkenson varit en siare som förtjänar en framträdande plats inom den svenska teknikhistorien.  
 

  

MULTI −DIVI. En samling multiplikations- och divisionstabeller.

Titelsidan (130x260 millimeter) och exempel på tabell.

Dubbelsidig. Fyra fliksystem.

Över två miljoner siffror, med blytyper satta för hand av

Wilkenson själv.  

 

Den första VOLVO*-bilen, ”Jacob”

Modell

Foto: Marianne Pereira (2010)

 

Hembygdsvännen

Wilken Wilkenson hyste en nästan religiös hängivenhet till sin hemby, Röjeråsen. Denna sin hängivenhet omsatte han också i handling. Ett utsiktstorn i Röjeråsen, en bastu och en bystuga vittnar om omsorgen för hembyn. Han blev där ”en klockarfar som skulle allt bestyra”. 
 

Röjeråsens utsiktstorn, byggt 1928/1929

Fotograf: Wilken Wilkenson. Ur Dalarnas Hembygdsbok 1976. 

Mer att läsa:

Vilkenson, Vilken: Upprop. Cirkulärskrivelse ”I gode Dalamän” 18 november 1920.

Wilkenson, Wilken: Fader Wilkenson har ordet. Tidningsartikel gav upphov till svensk storindustri. GFKs Årsskrift 1945, s. 15, 16.

Stolpe, Herman & Stolpe, Sven: Boken om Albin Johansson (1969), del 2, sid. 228.

Bergsman, E. Börje: Visste ni att ”Wilken” hade visioner om VOLVO? GFKs Årsskrift 1975, s. 24-29.

Lindh, Björn-Eric: VOLVO – Personvagnarna från 20-tal till 80-tal (1984).

Stålbrand, Gunnar & Ekström, Carl: Svenska bilar 1842-1997. 151 olika märken (1997).

Bergsman, E. Börje: Två missionärskandidater för hundra år sedan. GFK:s grundare och hans kamrat. GFK:s Årsskrift 1999, s. 12-19.

− : Wilken Wilkensons vision om en svensk bilindustri. GFKs Årsskrift 1999, s. 30-32.